evalie

Nu har jag bara 3 dagar kvar av mitt liv som M1:a, och 9 dagar kvar av mitt liv som skåning. Svårt att fatta... Det känns som igår som en tjej som hette Lena ringde mig och berättade att hon tänkte tacka nej till sin plats i Bjärnum och att jag då blev den som kom in istället för henne. Jag hade inga planer på att tacka ja. Men herre gud, det var ju bara 4 dagar till terminen skulle börja och jag skulle ju bo kvar hemma och gå förberedande på PAS! Vad tänkte hon med som kontaktade mig så sent? Det fanns ju ingen chans att man skulle hinna fixa boende, avboka allt här hemma och flytta ner. Men så började en pirrande känsla i magen komma smygande. Helt plötsligt kände jag mig otroligt taggad på att ta chansen. Kanske bara för att det var så himla oplanerat och spontant alltihopa och det lockade mig, jag vet inte. Men jag vet nu att det är något av det bästa jag någonsin gjort.

Liseberg igår